Experimentellt
Pomperipossa/Bengans
En dov mistlurs råmande inleder albumet – tung, mörk, beslöjad. Först efter 6 minuter och 45 sekunder hörs Anna von Hausswolffs stämma. Det är talande. Göteborgsmusikern som begåvats med en av vår tids mäktigaste röster har valt en väg bredvid samtidspopens personfixerade och klickanpassade hitlåtar.
Flera av spåren på albumet kan snarast definieras som anti-hits. Den svallande, ylande ”Come wander with me/Deliverance” klockar in på 10 minuter och 50 sekunder. Låten växer ur Hausswolffs gotiska orgel till ett närmast metal-influerat epos där distade gitarrer maler fram stampande rytmer. Över manglet svävar sångerskans stämma som en olycksbådande siren.
Såväl musikaliskt som tematiskt, albumet heter trots allt ”The miraculous”, går tankarna till band som Wolves in the Throne Room, pionjärer inom kosmisk black metal. Man skulle också kunna nämna PJ Harvey, även om Anna von Hausswolff går längre i sitt experimenterande med låtstrukturer och ibland helt överger tanken på verser och refränger.
Att jämföra är dock att göra sig själv en otjänst. Anna von Hausswolff är något av det absolut finaste och mest säregna svensk musik har idag. Det här är musik att gå vilse i, ett dånande oväder som effektivt stänger ute samtidens irriterande brus. (TT)