Pop
Gamlestans Grammofonbolag
Louise Hoffsten har rört sig mellan rock och visa, mellan svenska och engelska, och mellan en tuff attityd och högst personliga texter. Oaktat genre och språk har hennes signum ofta varit starkare än variationen.
Med nya skivan ”L” är det annorlunda. Louise bjuder på större omväxling och bredd.
En hel del av den garagerockskitighet som karaktäriserade Louise tidiga skivor är borta och ersatt av ett sound som är betydligt mer med sin tid. Rösten uttrycker stor innerlighet. Ackompanjemanget sneglar mot hitlistorna. Och texterna vill berätta historier. Eller fånga känslor. Och gör det i sånger som söker variation utan att bli spretiga.
Många trådar är upplockade från ”Rhythm & Blonde”-skivan, men texterna är djupare och vill förmedla mer. Hon blandar samhällsengagemang med känslouttryck. Besöker ofta melankolins hemvister, men gör det med någon form av kämparvilja i uttrycken.
Rösten svävar oftare iväg och Louise sjunger tidvis mjukare än hon brukar. Gitarrackompanjemangen och munspelskontringarna finns där, men det gör också betydligt mer varierade ljudbilder och ekoeffekter. Hon vandrar mellan bluegrass, ballad och upptempo, och gör det med ett sammanhållande vackert och stort hjärta.