När åt du fiskbullar senast? Erkänn att det var ganska gott, trots att du inte visste att du var sugen. Lite så är det med Ron Sexsmith. Man går inte och längtar, men när man väl öppnar burken gillar man innehållet lik förbannat.
”The last rider” är Sexsmiths fjortonde album i ordningen och de femton låtarna är korta, melodiska betraktelser med Sexsmiths milda röst som ryggrad. Folkpop-romantik och texter om glädje och sorg inbäddat i det mjuka sound som har blivit Sexsmiths signum.
För första gången har han även med sig sitt turnéband på skiva, och det ger extra liv och driv. Bandets närvaro hörs särskilt i låtar som ”Breakfast ethereal” och i lekfulla ”West Gwillimbury”, som för övrigt First Aid Kit borde göra en cover på.
Ta en fiskbulle till. Det är rätt gott. (TT)