Pop
Capitol/Universal
I den streamade musikens tid är lyssnarna rastlösa. De hoppar mellan spellistor och fliken "nya releaser" på Spotify. Ignorerar låtordningen på digitala album, eller ännu värre: lyssnar bara på de två första låtarna på dem. För den artist som lagt två år på att forma sitt 12-spårsverk kan nonchalansen komma som en kalldusch.
Så plats på scen för ep:n. De senaste två åren har musikmarknaden överösts av 4- och 5-spårsreleaser. Särskilt nya, oetablerade artister lanseras med en ep. Inte bara för att det är ett lagom långt format för den hattiga streamingpubliken, utan för att det också öppnar för flera releaser varje år. Uteblir framgångarna kan man snabbt vara aktuell med en ny titel.
Många artister går dessutom igång kreativt på kortformatet. Pressen som kommer med det där enda albumet försvinner. Man vågar testa idéer och experimentera med genrer.
En sådan artist är Ida Redig. Hon är förvisso ingen nybörjare. Två album har hon hunnit med. Debuten var en akustisk, singer/songwriterplatta, men på uppföljaren "Thou Shall Not Be A Pussy" växlade hon över till elektronisk pop, ett spår hon sedan dess tuffat vidare på.
Ida Redig tillhör den lilla, men växande skaran kvinnor som producerar och mixar sig själva. Hon jobbar hårt, testar olika stilar och hon släpper ep-skivor. Hon är helt enkelt en artist i tiden.
"Jag kommer älska dig tills jag dör" är hennes andra ep på mindre än ett år och hennes första på svenska. Att hon tidigare sjungit på engelska glömmer man snabbt. Hon rör sig lika naturligt i båda sångspråken.
Här håller hon dessutom ihop det väldigt snyggt. I de två första spåren har elektropopen från förra ep:n "I Will Fight That Man, I Will Fight Anyone", skalats ner till en minimalistisk produktion med pumpande trummaskin, piano och synth-bas. Sången står i centrum. Det är nästan kyligt i tonen, men kontrasteras mot värme i texterna, som både vädjar om ("Jag ber dig") och sänder ut kärlek ("Du är bäst"). Redig är vass på snärtiga sångmelodier som fäster och hon repeterar dem medan musiken stegras och ändras i bakgrunden.
Det repetitiva återkommer även i “One Night Stand”, där samma textrad sjungs om och om igen. Den är så upplöst i formen att den mest känns som ett mellanspel, men som det tjänar den väl inför den ösigare och mer direkta “Du står kvar”. Den får vi även i en klubbigare remix.
Lite enahanda blir det, trots att formatet är kort. Förhoppningsvis tänjer Ida Redig mer på gränserna på nästa produktion. Den kommer nämligen redan i maj och är något så gammaldags som ett album.