Med skarp blick på samtiden

Betyg: 4. Erik Lundin: Välkommen hem

Erik Lundin tog tidigare i år emot en Grammis i kategorin "Årets textförfattare" för debut-ep:n "Suedi" och för bara några veckor sedan prisades han i samma kategori på Musikförläggarnas pris. Nu är han tillbaka med en ny ep.

Erik Lundin tog tidigare i år emot en Grammis i kategorin "Årets textförfattare" för debut-ep:n "Suedi" och för bara några veckor sedan prisades han i samma kategori på Musikförläggarnas pris. Nu är han tillbaka med en ny ep.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Skivrecension2016-11-28 09:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hiphop

RMH

Sommaren 2009 dansade många semesterfirande svenskar till "Rap das armas (Parapapapa)", en låt om att skjuta poliser. Låten släpptes av den brasilianska duon Cidinho & Doca redan 1990, men fick nytt liv i en remix då för sju år sen. I Brasilien förbjöds låten att spelas i radio på grund av sin text, men i Sverige och även Nederländerna toppade den singellistan och spelades flitigt. Eftersom texten framförs på portugisiska uppfattade de flesta i Sverige inte innehållet utan nöjde sig med att hoppdansa och sjunga med i "parapa-pa-pa"-partiet.

Men när Erik Lundin återanvänder just den biten i sin låt "Ratata" blir den till nåt annat. I ett lugnare tempo, med ett stråk av moll och en svensk text om att leva mitt i det eskalerande våldet blir det inte lika festligt. Han rappar om hur pappa ringer varje dag för att kolla att han lever, eftersom "Västerort är vilda västern". Erik säger "slappna av". Men skotten ljuder i området.

Med Erik Lundins texter försvinner distansen och det är inte bara för att de levereras på svenska. Hans berättelser är här och nu, mitt ibland oss. Med klar blick skildrar han sin vardag och omgivning, den som många av oss bara läser om under svarta rubriker. Här får vi ett inifrånperspektiv och det är från en som är helt ointresserad av att hylla något slags gangsterliv. Erik Lundin är välformulerad och intellektuellt skarp. Kritisk och rolig. Berättar "historier lika sjuka som suedis på en klämdag".

Likt genombrottet "Suedi" är det här en ep gjord tillsammans med producenten Mats Norman (Maskinen, Lilla Sällskapet) och den påminner produktionsmässigt om den. Tung och mörk med gott om luft för rösten att jobba i. Två av låtarna har föregått ep:n: "De ba blev så", som tar avstamp i upploppen i Husby 2013 och "Välkommen hem" som är en hyllning till herrlandslaget i fotboll och som släpptes till EM i somras.

Den är ep:n ljusaste låt och tar vid där låten "Suedi" slutar. Den beskriver svenskheten som plötsligt sitter där, om att rensa Aladdinasken och chark-disken vid jul och känna sig som hemma när man kommer till Arlanda: Jag tänker inte ge mig av / min identitet är mitt eget val / Suedi mitt segertal / så om dom ber mig sticka hem får dom ge mig garn

Det här är inte första gången jag fokuserat på låttexter i en recension i år. Det har kommit många bra album som bärs av just texterna. Erik Lundins skivbolagskamrater Silvana Imam och Cherrie är två andra lysande skildrare av livet i utanförskap. Just nu aktuella Frida Hyvönen är en berättare med litterära kvalitéer. Samtliga berättar historier som är relevanta i vår tid.

Det är en fin kontrast till det omgivande högljudda debattklimatet.

Bäst just nu

The Weeknd & Daft Punk: "I feel it coming" (låt). The Weeknd låter mer än någonsin som Michael Jackson och inte i någon bok kan det vara dåligt.

Amanda Bergman: "Flickering lights" (ep) Titelspåret finns på albumet "Docks", men här får vi tre nya låtar vackert inramade med piano och stråkar.

The Radio Dept: "This thing was bound to happen" (låt). Sorgsen syntpop från svenska indiemästarna.