Metal
Nuclear Blast
De första sekunderna av "Sparta" utgör ett perfekt intro till Sabatons åttonde skiva. Synthen låter precis så svulstig och överdådig som den ska. Det råder inga som helst tvivel om att det är just Sabaton som står bakom det här.
Efter "Sparta" följer ett album till bredden fyllt av riffande på synth och gitarr. Och så klart Joakim Brodén på sång, uppbackad av maffiga körer. Han driver på låtarna med sedvanlig pondus. Emellanåt blir det väl hurtigt, men det är tack och lov sällsynt.
Sabatons popularitet tycks bara öka och öka ju längre de håller på, och sett till responsen de brukar få från sin publik är gruppen definitivt ett av de mest sevärda livebanden i Sverige i dag.
De har hållit sig till sin egen stil. Annars är det inte helt ovanligt att när metalband blir tillräckligt stora, så blir de alltför publikvänliga och putsar bort allt som gör dem intressanta.
Sabaton undviker tack och lov den fällan på "The last stand". Istället blir det oftast riktigt kul. Skivan kommer att ge ett par bra tillägg till liveshowen. Inte minst nämnda "Sparta" fullkomligt skriker efter att framföras live.
Sabaton har fått en del oförtjänt kritik för sina texter genom åren. Det blir lätt så när du har ett så tydligt historiskt tema. Som titeln avslöjar så är huvudtemat nu slutstrider. Det blir både välkända drabbningar, som spartanerna vid Termopyle, och mindre kända samurajstrider.
"The last stand" må sakna de riktigt höga höjderna för att ta sin plats i världshistorien, men i historien om Sabaton har den sin givna plats.
