R&B
Sony Music
Med "All of me" fick John Legend för tre år sedan en hit som gick över alla genre- och generationsgränser. En kärleksballad vid pianot som med sina molltoner tryckte på gråtknappen även hos de mest förhärdade av musiklyssnare. Den har sjungits på bröllop, dop och på Idol-auditions. Både dina föräldrar och dina barn har hört den. Videon med Legend tillsammans med hustrun Chrissy Teigen, har nästan en miljard visningar på Youtube. Och tack vare Tïestos remix 2014 fick låten nytt liv i minst ett år till.
Så kan John Legend någonsin komma i närheten av något liknande igen? Kanske inte. Men han är nåt annat på spåren på nya albumet "Darkness and light", när han stundtals ger sig in på en samhällspolitisk stig, upptrampad av soulikonerna och Legend-förebilderna Marvin Gaye och Curtis Mayfield på 60- och 70-talet.
John Legend spelade vid installeringen av president Barack Obama 2009 och han gjorde den Oscarsbelönade låten "Glory" (med Common) i filmen om Martin Luther King, men hans politiska profil har ändå hittills varit låg. Han är romantikern, croonern, som gör soul om kärlek och förförelse i kostym och dyr parfym.
Genombrottet kom 2004 med albumet "Lifted", som han skrev och producerade ihop med Kanye West, vars skivetikett också släppte albumet. West blåste nytt liv i Legends klassiska r&b och soul genom att närma den till hiphopen, såsom i duetten "Number one". Samtidigt vårdades det enkla och klassiska i pianoballaden "Ordinary people", som blev albumets största hit.
Han har hållit sig till balansen mellan urbant och traditionellt sedan dess, hela tiden med elegans och mognad i uttrycket och soundmässigt skiljer sig inte det nya albumet så mycket från de tidigare. Ändå är detta första gången som han jobbar med samma producent hela albumet igenom, Blake Mills från Alabama Shakes.
"Penthouse floor" med rap från Chance the Rapper, är snygg, svängig soul som skulle kunna passera som just bara det, men texten om att ta sin rättmätiga plats i samhällsgemenskapen får den att lyfta till ett uppror. Vem får vara med högst upp i "takvåningen"? Och hur känns det när när man är en som valts ut att få ta del av privilegierna, men vet att ens vänner fortfarande köar flera våningar ner? "The altitude is dangerous but we ain’t going home" sjunger Legend och går i polemik med krafterna som vill trycka tillbaka minoriteters rättigheter i USA.
Men han vill inte lämna kärlekstemat helt. Titeln "Darkness and light" visar vägen till ett album med både mörker och ljus. Dottern Lunas födelse i våras tillhör såklart det senare och fina "Right by you (for Luna)" är en kärleksförklaring till henne. "Overload" tillsammans med Miguel är fint mejslad med jazzblås och sparsmakad gitarr och frågar sig varför man måste göra kärleken till ett spektakel?
Men här finns också ett par spår som blir till lite av det – spektakel. "What you do to me" med släpigt beat och temat "stormigt kärleksförhållande" och one-night-stand-klyshiga "Temporarily painless" känns lite ovärdiga när så mycket annat håller hög klass på det här albumet.