Indierock
Sargent House/Border Music
Vi människor älskar att kategorisera, att sortera in allt från knappar till andra personer i prydliga mentala fack. Men när det gäller den amerikanska sångerskan och låtskrivaren Chelsea Wolfe blir det plötsligt väldigt svårt. Itunes listar hennes musik som "blues". Wikipedia drar till med det långt spretigare "drone-metal-art-folk".
Om det finns ett bluesigt element i Wolfes musik så handlar det om känsloläget. På "Abyss" skildras ögonblicket mellan sömn och vakenhet, ett förhöjt tillstånd när känslorna kryper utanpå huden och de inre monstren är redo att ta steget ut i verkligheten.
Chelsea Wolfes undersköna röst kontrasteras effektfullt mot distade gitarrer, riktigt hård metal och kylig electronica. Själv har hon sagt att hon drömt om en skitigare röst, ungefär som Kurt Cobains, men att hon försökt kompensera för den "bristen" med hjälp av instrumenten. På plattan påminner hon ibland om Björk, ibland om PJ Harvey – inte så mycket vad gäller sångstilen, som i kompromisslösheten och integriteten. Saknar man något är det möjligen en gnutta humor. "Abyss" är så dyster att det ibland blir lite fnissigt. (TT)