Rock
Spinefarm/Caroline
Finnen Michael Monroe råvägrar. Att åldras, att bli tråkig, att anpassa sig. Nytändningen som soloartist är inne på tredje skivan och det är fortfarande kaxiga energiknippen som utan skam övermättar varenda treminutersgåva med sockersöta melodier. Trots ett ständigt bytande av gitarrister och låtskrivarpartners (Dregen är här ersatt av världsmedborgaren Rich Jones) låter han ändå alltid som sig själv, med en väl avvägd blandning av punk, pop och glam. Balladerna må låta lite daterade men man kan alltid räkna med att de följs upp av en rejäl rökare som gör dig svettig och snurrig i huvudet.