Kosmisk pop
Konichiwa records
Grammisgalan, 19 februari 2014. Håkan Hellström får jättemånga statyetter och allt är som vanligt fram till avslutningen när Zhala Rifat kliver upp på scen. På kvällens tema "musikvideor" framför hon ”Prophet” i en inramning av Nirvanas ”Smells like teen spirit”.
Internet fullkomligt exploderar och Robyns protegé, den enda artisten knuten till stjärnans skivbolag, blir en omedelbar succé och spås en lysande framtid.
Nu är framtiden här, efter en lång väntan på Zhalas sedan en tid färdiga debutalbum. Musiken gränsar till just Robyn, men är mörkare och betydligt mer eklektisk. Med grunden i vad som ändå bör kallas för pop experimenterar hon med eurotrance, r’n’b men också med orientalisk folkmusik.
Egensinnigheten är en av artistens stora styrkor. Vad som i ena stunden kan tyckas lättsamt är i nästa en mullrande krigsmarsch som vägrar anpassa sig efter normer och blickar långt bortom vår planets begränsningar.
”Me and my bordeline friends” inleds stillsamt med mässande sång, men efter två minuter ändrar låten skepnad till ett olycksbådande ödelagt dansgolv. En vändning som på många sätt är typisk för albumet.
Att sex av de elva låtarna är släppta sedan tidigare, ”Slippin’ around redan för tre år sedan, förtar en del av nyhetens behag och alla spår lyser inte lika kraftigt. Men varken inledande ”I’m in love”, den pumpande ”Aerobic lambada” eller just ”Prophet” har förlorat ett uns i sprängkraft.
På sätt och viss är det självklart att just Nirvana-låten fick inspirera Grammis-framträdandet. Zhala definierar 2015 på samma sätt som grungebandet gjorde 1991. Det är det explosionsartade ljudet av här och nu och vidare.