Pop
Sony
På sin första skiva på svenska vill Danny skala bort lagret mellan sig och lyssnaren. För att göra det krävs mer än bara texter på svenska, och Danny når inte riktigt ända fram. Skivan är i stora delar snyggt distanserad, vilket i och för sig kan vara en tillgång när det gäller popmusik.
Överlag är ”Hör vad du säger men jag har glömt vad du sa” ett riktigt bra popalbum. Danny Saucedo rider vidare på den våg Daniel Adams-Ray och Oskar Linnros rev upp med sina soloskivor för några år sedan, men öser in en större portion soul och storslagenhet. Dessutom är Dannys röst fantastisk, den bär upp varenda låt som ett instrument i sig.
Hade hela skivan varit full av låtar som ”Brinner i bröstet” och de andra singlarna hade det kunnat bli mer än bara bra. Men några låtar är för tunna för att en förbehållslös wow-känsla ska infinna sig.
Å andra sidan är väl bra ganska bra? (TT)