R&b
RMH
Mammorna. Frågan är om de någonsin fått så stor plats i populärmusiken, som i den hiphop och r&b som skapas av barnen till föräldrarna som invandrat till Sverige och startat om i det nya landet. Som lagt de egna drömmarna åt sidan och istället kämpat för sina barns framtid. I låten "10 000" rappar Silvana Imam: "mamma jag ska bli legend innan jag dör". I höstens upplaga av "Så mycket bättre" hyllade Ison & Fille sina och allas mammor i en tolkning av Lisa Nilssons "Handens fem fingrar".
Och när framgångarna kommit är det mammas stolthet som är viktigast. När Erik Lundin vann pris för årets hiphop/soul på P3 Guld var det första ordet i tacktalet "mamma". Banden blir starka när man tillsammans kämpat för något bättre.
Men jag tänker också på att det är ett privilegium att växa upp utan att behöva oroa sig för sina föräldrar. Att få bara vara barn. Det gör något med en att behöva se den som ska vara starkast kämpa i motvind, sörja och kanske förödmjukas. Det är förstås också erfarenheter som drabbar över både etniska gränser och generationsgränser.
Cherrie, som egentligen heter Sherihan precis som albumet, föddes i Norge dit föräldrarna flytt från krigets Somalia. Från Norge gick flyttlasset till Finland där hon bodde tills föräldrarna separerade och Cherrie med mamma och syskon kom till Sverige, Stockholm och Rinkeby. Öppningsspåret "Intro 2.0" börjar där:
"Men vi tog oss hit/från jourhem, kvinnohem, till vandrarhem/ Vi sett allt det där, men vi har varandra" .
I "Låta bli" sjunger hon direkt till sin mamma: "Mamma fäll aldrig en tår igen/ Jag ska se till att allt blir okej, jag ska vara den som får dig att le/ men du måste lämna, lämna det för gott".
I intervjuer har Cherrie sagt att hon vill sjunga för kvinnorna. För mammorna, flickvännerna och tjejkompisarna. De som står kvar med sorgen efter våldet. Eller behöver stöd att lämna en dålig relation. För den som har svårt för ordrikedomen och hårdheten i hiphop-skildringarna av livet i förorten är Cherries mjuka r&b en alternativ ingång. Känslorna förenar oss.
"Sherihan" är ett långsamt album. Sugande beats och orgelmattor bildar mörka bakgrunder till Cherries mjuka, men rakryggade sång. Tillsammans med producenterna Leslie Tay och Amr Badr, som är inblandade i de flesta av spåren, har hon hittat sin ton.
Hon formar språket så som det passar henne. Slipar ner kanterna på hårda konsonanter. Sjunger konsekvent "han" istället för "honom". Det är ett vardagsspråk, som från en kompis som tröstar i ett förtroligt samtal. Det blir en r&b med mycket hjärta, som stryker över håret och trycker ens hand: "Ingenting i världen är jobbigt när du frågar mig, jag gör det gärna" (”Tusen stjärnor”). Efter lyssningen är man lite ömtålig, men samtidigt stärkt.