Behåller greppet om dansgolvet

Betyg: 3. Jamiroquai: Automaton

Jay Kay, sångare i Jamiroquai.

Jay Kay, sångare i Jamiroquai.

Foto: Salvatore di Nolfi

Skivrecension2017-03-31 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Disko/funk

Virgin/Universal

Det har tagit Jamiroquai sju långa år att följa upp "Rock dust light star" – som lyckades med det som Daft Punk försökte göra på "Random access memories", fast tidigare och till större delen bättre – med en ny fullängdare, men det är ett faktum som glöms bort bara några toner in.

För även om acid house-influenserna har förpassats längre och längre bak i rummet för varje nytt Jamiroquai-album som släppts, till förmån för mer regelrätt organisk disko á la Chic, så känns mycket fortfarande igen. "Cloud 9" hade till exempel passat in var som helst i gruppens diskografi. Men på "Automaton" (både titelspåret och albumet som helhet) backas Jay Kays sång stundtals upp av aggressiva arrangemang med poststämpel någonstans från DAF:s kvarter i Düsseldorf, vilket inte funkar så bra.

Därmed inte sagt att det inte blir rejält "fonky" emellanåt. Låtar som "Superfresh", "Hot property", "Nights out in the jungle" och "Dr Buzz" visar att Jamiroquai inte är redo att släppa taget om dansgolvet än. (TT)