Basia Bulat har hittat sin plats

Betyg: 3 Basia Bulat: Good Advice

Egensinnig pop. Med sin säregna röst och bra poplåtar har kanadensiskan Basia Bulat fått till en riktigt trevlig skiva med "Good advice".

Egensinnig pop. Med sin säregna röst och bra poplåtar har kanadensiskan Basia Bulat fått till en riktigt trevlig skiva med "Good advice".

Foto: Secret City Records

Skivrecension2016-02-12 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Pop

Secret City Records

Efter tre skivor som inte gjort några större avtryck har Basia Bulat börjat höras ordentligt under vintern. Singlarna "Fool" och "Infamous", har båda gått varma på radion.

Och ärligt talat är det inte något större problem om du inte hört talas om henne tidigare. På debutskivan "Oh my darling" från 2007 och den tre år yngre "Heart of my own" var hon relativt intetsägande. På "Tall tall shadow" från 2013 började dock något att hända. Basia Bulat hittade någon sorts väg mellan 80-talsaktig folkpop åt Kirsty McCall-hållet och den retrovåg av americana som svepte igenom det tidiga 10-talet. Och popanslaget från det förstnämnda var precis vad som särskiljde henne från massan av det sistnämnda. På "Good advice" har hon tagit sig vidare och det finns inte längre någon chans att avfärda henne som slätstruken. Eller att klumpa ihop henne med särskilt mycket andra artister heller, för den delen.

Basia Bulat har skapat ett helt eget anslag som är riktigt trevligt att bekanta sig med. "Good advice" har tio poplåtar som troligen inte hade kunnat göras av någon annan. "Fool" var en fullständigt strålande poplåt, och möjligen utlovade den en mer melodiös fullängdare än vad det blev. Övriga melodier sätter sig inte på första lyssningen, utan det finns viss risk att skivan passerar förbi. Men ge det ett par lyssningar till så kommer det mesta att sätta sig. Inte minst inledande "Lie lie", "Infamous" och "In the name of".

Förutom Basia Bulats röst så ligger styrkan hos "Good advice" i det enkla kompandet. Instrumenten känns renodlade och det finns inga onödiga utsmyckningar. Allt som finns där finns där av en anledning, och skapar en perfekt bakgrund till sången.

Viss hjälp i Basia Bulas utveckling har säkert kommit från nya producenten Jim James (My Morning Jacket). Även om tendenserna fanns på den föregående skivan, så är det först nu som hon verkligen blommat ut. Framförallt känns det dock som att hon själv verkligen har hittat sin plats - låtarna och rösten känns betydligt mera självklara.

Avslutningen med "Someday soon" är så vacker att det nästan gör ont. Och faktiskt blir det lite av ett problem. Även om "Good advice" är en bra skiva full med bra låtar så är det inte mycket mer än just "Someday soon" som känns på riktigt. Nu stannar skivan vid bra och trevlig. Vilket så klart inte är ett dåligt betyg. Ofta är det precis vad man som lyssnare vill ha ut av popmusik. Allt behöver inte vara världsomvälvande eller storslaget tankvärt. Bra och trevligt räcker långt.