Soul
Glassnote
Hur gör man soul för 10-talet? Få genrer kan på ytan upplevas lika svår att förändra. En vanlig irrväg när musik ska uppdateras, oavsett genre, är att kasta in så många influenser det bara är möjligt. Och gärna korsa dem om vartannat. Ofta får det mest effekten att det blir konstigt och smått olyssningsbart.
Childish Gambino gör ett ambitiöst försök att göra något nytt med "Awaken, my love!". På inledningsspåret "Me and your mama" lyckas han särdeles bra. Låten har vissa drag av nämnda tendens att få in så många influenser och inslag som möjligt. Lyssnaren får därför både lågt pitchade röster som dyker upp i bakgrunden, laserljud, distade gitarrer och en smäktande soulkör. Men på något sätt lyckas ändå Childish Gambino hålla samman det till en helhet och en genuint bra låt.
Childish Gambino, eller Donald Glover som han egentligen heter, är en amerikansk rappare, producent och skådespelare. Hans främsta merit är som manusförfattare till TV-serien "30 Rock" och som skådespelare i TV-serien "Community". Men hans skivor har fått mer och mer uppmärksamhet. Och nu när det är dags för "Awaken, my love!", som är det fjärde studioalbumet i ordningen, blir det uppenbart att det finns bra anledningar till det.
För det här är en riktigt bra skiva. "Me and your mama" visar sig vara en hyfsad indikator för resten, även om det också finns betydligt mer traditionell soul. Ta exempelvis finstämda "Redbone", där Childish Gambino visar att han behärskar det tillbakalutade lika bra som det frenetiska. "Baby boy" är ett annat exempel som gör att den som är ute efter lugn också hittar sitt.
Skivan är producerad ihop med Childish Gambinos långvariga samarbetspartner, Linköpingsfödde Ludwig Göransson. Det kan tyckas som ett udda par, och avståndet mellan Linköping och Los Angeles (som är Childish Gambinos hemstad) långt. Men duon har arbetat ihop sedan tiden med "Community", och de verkar ha hittat varandra riktigt bra. Soundet är distinkt, och det hörs att det är just en Childish Gambino-skiva. I en musikvärld som bara blir större och mer svåröverskådlig för varje dag som går, är detta ett stort plus.
En del av låtarna på "Awaken, my love" drar åt det stökigare hållet. I "Riot" (strålande välpassande titel) urartar musiken till ett smärre kaos, som dock hålls ihop och utmynnar i en bra låt.
Huruvida "Awaken, my love!" verkligen är nyskapande kanske är för tidigt för att dra några slutsatser kring. Men det står helt klart att det är en trevlig avslutning av skivåret 2016.