Pop
Metronome/Warner
Problemet med att göra renlärig rockabilly på svenska är att man lätt hamnar i knäet på Owe Thörnqvist istället för på Gene Vincent. Kanske inget fel i det men det skiljer en hel del i attityd och nerv mellan Thörnqvists skojfriska universum och Vincents bakgator. Och det är väl så det har känts med Nisse Hellbergs solokarriär. Hur skicklig han än är som hantverkare så har hans svenska rockabillykarriär landat i Svensktoppsland istället för i baksätet på en rytande Cadillac.
När så singeln ”Ryggen mot väggen” kom för några veckor sedan markerade den en kursändring. Tillbaka var rocksmeden Nisse Hellberg, han med popkänsliga, nypor och med Ramones t-shirten på. Synd då att resten av skivan inte följer det spåret. Istället blir det kompetent rockabilly och blues på invant sätt. Väl komponerat, detaljrikt spelat, lite för lätt att glömma.