Sony Music
Vi lever i en tid av ständiga jubiléer. Band som Rolling Stones och Kinks firar 50 år och nöjer sig med återutgivningar av gamla album eller hitspäckade turnéer vars repertoarer sällan sträcker sig bortom glansdagarna.
När metalfarbröderna i Judas Priest bjuder in till 40-årskalas gör de i stället det med "Redeemer of souls", bandets första studioalbum på sex år.
Det ord som alltihopa bäst kan beskrivas med är "gulligt". Det är gulligt att bandet tackar sina fans med ett ömmande brev i konvolutet. Det är gulligt att Judas Priest fortfarande låter exakt som Judas Priest alltid låtit (med undantag för syntdoftande "Turbo" från 1986). Det är också gulligt att Rob Halfords röstläge då och då övergår till något som liknar monstren i "Gremlins"-filmerna.
Visst, det finns ett par stinkbomber bland de 13 spåren. Avslutande "Beginning of the end" hade till exempel gärna fått stanna kvar i studion. Och visst, Judas Priest har för länge sedan blivit omsprungna av alla de band de själva inspirerat. Men när baskaggarna och de dubbla gitarrerna idkar blixtkrig i låtar som "Halls of Valhalla" och "Down in flames" är det bara att kapitulera.
Gubbarna kan än. (TT)