Jack White ­– en unik organism

CCCC Jack White: Lazaretto

Musiken spretar men Whites röst håller ihop alltsammans.

Musiken spretar men Whites röst håller ihop alltsammans.

Foto: Scott Roth

Skivor2014-06-18 05:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Bluesrock

Third Man Records

”Lazaretto” är ingen lätt skiva. Helt i enlighet med Jack Whites genistatus, som bara tycks cementeras mer och mer för varje skiva han släpper, så spretar hans skeva bluesrock åt alla håll. Det finns fantastiska melodier i ”Alone in my home” och ”I think I found the culprit”, råa gitarrer i ”High ball stepper” och spår som närmar sig country. Lägg därtill ett finstämt nummer som ”Temporary ground” och det är svårt att se hur det ska gå att få någon sorts helhetsupplevelse över huvud taget.

Men så är det Jack Whites röst. Dess känslosamma gnällighet fyller varje stund av ”Lazaretto”, och det finns inget som helst tvivel om att skivan inte kunnat göras av någon annan organism än Jack White. Unikt och riktigt bra!