Singersongwriter
Asthmatic Kitty/Playground Music
Den som inte blir berörd av Sufjan Stevens nya skiva ”Carrie & Lowell” har ett hjärta av sten. Fem år efter ”The age of adz” återvänder den amerikanske singer/songwritern med en smärtsam hommage till sin döda mor. Carrie var hennes namn, Lowell är Sufjan Stevens styvfar.
I musiken går Stevens tillbaka till sina indiefolkrötter, ackompanjerad av akustisk gitarr, banjo och piano skildrar han med nästan viskande röst sin relation till en frånvarande mamma som i perioder brottades med alkoholism och schizofreni. I låtar som ”Should have known better” och ”Fourth of July” mejslar han fram fragment ur barndomen – hur han glöms bort i videoaffären, hur någon, kanske Carrie, bryter hans arm – och förmedlar också en djup känsla av ambivalens. ”Carrie & Lowell” är gjord av någon som älskar, anklagar och sörjer. Det är vackert och äkta – rakt igenom. (TT)