R&b
Universal
Vissa skivor öser man betyg över. Andra plockar man bort dem från.
Så är det med Ne-Yos nya platta ”Non-fiction”, en sorts konceptalbum, där varje låttext är självupplevd eller bygger på en händelse som något av fansen har bidragit med.
Man måste ge r&b-sångaren en poäng för de höga ambitionerna.
Han får också en poäng för sin röst. Trots att genren är full av guldstrupar är det få som bräcker hans sammetsmjuka och ljusa, men omfångsrika stämma. En del av samarbetena på skivan, med exempelvis Pitbull och Schoolboy, blir extra snygga just genom kontrasten mellan det mjukmjuka och det hårt raspiga.
Men trots att Ne-Yo är en utmärkt låtskrivare åt andra lyckas han inte riktigt få till det på sin soloplatta.
Helheten är utslätad, upplägget tjatigt, lätt patetiskt och stundtals rätt sexistiskt. 19 spår, som i princip alla handlar om vilken sjujävla ladies-man Ne-Yo är, resulterar i ett rejält avdrag i betygsboken. (TT)