Supermusik som inte känns

CC The Raveonettes: Pe'ahi

Sharin Foo i The Raveonettes.

Sharin Foo i The Raveonettes.

Foto: Jack Plunkett

Skiva2014-07-30 05:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Rock

The Beat Dies/Universal

När danskarna i The Raveonettes debuterade 2002 med minialbumet "Whip it on" var de visserligen inte särskilt originella men de lät i alla fall tufft.

Sedan dess har Sune Rose Wagner och Sharin Foo bara blivit sämre, utan att egentligen ha blivit dåliga. Att lyssna på The Raveonettes är ungefär som att lyssna på Robyn eller någon annan radiomusik fast med elgitarr i stället för Logic Pro. Det är snyggt och smart men också poänglöst.

"Pe'ahi", som de bleka danskarna rimligt nog döpt efter en surfspot på Maui, är The Raveonettes sjunde album och släpptes utan förvarning i förra veckan. Precis som vanligt får vi supermycket reverb, superdistade gitarrer och supersöta melodier. Och precis som vanligt känns musiken inte alls. (TT)