Rock
Universal
Ingen är så produktiv som rockhjälten Neil Young. I våras gav han ut sitt 34-e album. ”A letter home” lät som en stenkaka, vilket underströks av låtvalet. Kul, men när den första överraskningen hade lagt sig var det inte så roligt längre.
Album nr 35, ”Storytone”, är snyggare och mer påkostat. Låtarna presenteras på olika sätt, du får välja mellan full orkester, rockband eller Neil Young solo. Neil som protestsångare i ”Who's gonna stand up” är okej, Neil som bluessångare i ” I wanna drive my car” går inte heller att avfärda, men men...Neil Young modell 2014 är bäst live, på skiva blir han bara för mycket.