Pop
Warner Music
Få popstjärnor har ett sådant register som Marina Diamandis; hennes röst sträcker sig över mer än tre oktaver, går från mörkaste mörka till de högsta tonerna utan besvär. Utan andra jämförelser har den walesiska sångerskan också, precis som Rihanna, ”en tår” i rösten – ett vemod som färgar av sig på allt hon rör vid.
Utan större åthävor kan hon alltså enbart med röstens hjälp göra en högst medelmåttig låt extraordinär. Problemet med Marina and the Diamonds tredje platta ”Froot” är bara att den innehåller alldeles för många extremt ordinära och stompiga låtar.
Det hade behövts fler hjärtskärande vackra ballader som ”Immortal” eller hittigare låtar än hyfsade rockdängan ”Better than that” för att lyfta betyget från ett ”lite bättre än okej”. (TT)