Rock
Universal
Tomas Ledin är svenska musikbranschens svar på Kung Midas. Allt han i dag rör vid förvandlas till guld. Men det har inte alltid varit så.
Ledin tänkte sig en framtid som konstnär. Sandvikenkillen ställde ut på Galleri Svarta Katten i Gävle nån gång 1969. Min flickvän som gick i samma skola övertalade mig att följa med och se vad grabben gick för. Vi blev nog ganska impade.
För att utveckla sin talang drog Ledin kort därpå till Omaha, Nebraska som utbytesstudent. Han mötte ett USA i förändring; tonårsuppror, Vietnamdemonstrationer, turbulens. Sånt som inspirerade tidens främsta rockband, filmare, författare. Vilka i sin tur fick svensken att byta penseln mot gitarren.
När 60-talet gick över till 70-tal hade Tomas redan en försvarlig katalog med egna sånger. Han träffade arrangören Lasse Samuelsson som producerade Tomas första album, "Restless mind”. Den är fortfarande ganska okänd men är likväl en av de tre Ledinskivor som betytt mest för mig. Bra låtar, bra gitarrspel och rösten används klokt.
”Restless mind” träffade dock inte hjärtat på den stora publiken och det var mot den Tomas siktade.
På albumet ”Knivhuggarrock” (1975) visade han upp en rockigare, råare sida som bättre passade ihop med skinnbrallorna och bootsen. Men det är först 1980 när han vinner Melodifestivalen med ”Just nu” som den riktigt stora publiken strömmar till och Tomas blir guldmakare. Sammanlagt har han i dag gett ut över 30 album och sålt närmare tre miljoner (!) skivor.
Ur denna låtskatt har man till boxen ”Spår” vaskat fram 133 sånger, fördelade på sju cd. 27 av inspelningarna är tidigare outgivna. I boken som medföljer finns initierade texter av musikfolk som har rötterna i 60-talets musikmylla. Claes ”Clabbe” av Geijerstam är den som kommer längst i sin analys. Andra som medverkar är radiorösterna Kjell Alinge och Lennart Wretlind. Abba-Frida berättar minnen från 1980 och Abba:s sista stora turné, (där Tomas var en i kören bakom kvartetten).
Tomas Ledin har en fin sångröst när han sjunger rakt och okonstlat. En röst som passar till visor, ballader och ny svensk folkmusik. Jag är mindre förtjust i hans rockröst eller den röst som leder allsångsfesten i konserternas klimax.
Jag utnämnde tidigare debutplattan till en favorit. Ytterligare två album ska upp på pallen. Jag väljer ”Höga kusten” (2013) med grymma folkmusiker och ett smittande sväng. Sist men inte minst vill jag puffa för ”Tillfälligheternas spel” med den dramatiska balladen ”En del av mitt hjärta” som kronan på verket.
Grabben som ställde ut på ”Svarta Katten” blir nog aldrig en erkänd konstnär i likhet med Evert Taube och Olle Adolphson. Men en skicklig låtsmed som nått en bred publik – det är han. Och det är fanimej inte det sämsta.