Pop
Playground
Den kerubkindade kanadensaren Ron Sexsmith var en mina husgudar under andra hälften av 90-talet. Jag gillade hans svajiga röst, hans 12-strängade Rickenbacker och vemodet i hans sånger. Och behövde en daglig dos av dem.
Särskilt tyckte jag om hans ”Secret heart”, så vacker, innerlig och fin. Sen dess har han gett ut ett tiotal album, alla bra, några lysande. Vilken kategori detta album tillhör är för tidigt att sia om, låtarna brukar växa till sig med tiden.
”Carousel one” öppnar starkt med ”Sure as the sky”, en typisk Sexsmithsång som gör mig glad, men efter hand brer ”vi har hört den förut” - känslan ut sig.
16 låtar är generöst tilltaget men det är de sista låtarna som är bäst.
”Can't get my act together” är den perfekta, mjukt gungande billåten och ”Many times” har det sköna vibratot som gör oss Ron-fans så gråtmilda.
