Fexeus har publiken i ett hjärngrepp

Henrik Fexeus "Box" i Crusellhallen

Henrik Fexeus i föreställningen "Box".

Henrik Fexeus i föreställningen "Box".

Foto: Håkan Larsson

Scenkonstrecension2016-03-07 08:54
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Regi och manus: Morgan Alling

Musik och manus: Henrik Fexeus

Linköping

4 mars

Vi är 884 personer i publiken på fredagskvällen (detta exakta tal har siffer-ekvilibristen Henrik Fexeus koll på får vi veta) och när vi lämnar Crusellhallen efter nära tre timmars mentala manipulationer i ett rasande tempo tänker säkert många av oss: ”Vad var det egentligen som hände?”

Ett möjligt svar är det här: Forskaren, författaren och inte minst artisten Fexeus har roat oss kungligt med en serie såväl halsbrytande som lyckade tankeläsningsexperiment, andlig överföring och sifferminnesövningar.

Eller också har han trollat och tricksat på ett fenomenalt roande och skickligt sätt.

Henrik Fexeus blev känd genom tv-serien ”Hjärnstorm” som sändes för snart tio år sedan. Där visade han hur man kan påverka andra till att, omedvetet, utföra handlingar endast genom att använda kroppsspråk, pauser och meningsbyggnader. 2011 satt han i juryn för tv-serien ”Talang”. Och i valrörelsen 2014 kommenterade han partiledarnas kroppsspråk i TV4 under slutdebatterna.

Fexeus intresse för ordlös kommunikation och relationer är stort och han har en filosofie kandidatexamen i praktisk filosofi. Han har givit ut sju böcker som handlar om praktisk psykologisk påverkan. Jag har själv upplevt honom som föreläsare i ett mindre sammanhang. Vi fick då parvis titta varandra djupt i ögonen och leta efter ögonrörelser som vittnade om ifall man talade sanning eller ljög. Det var fascinerande och lärorikt. Och lite läskigt.

”Lite läskigt” är definitivt också en effekt som showmannen Fexeus gärna lämnar efter sig i sin föreställning ”Box”. Han vet att hans publik – snittåldern är kanske 35 år – består av såväl troende som icketroende; här finns många som villigt räcker upp handen på frågan om de vill ha kontakt med en andevärld, medan andra (framför allt män enligt Fexeus själv) förmodligen bara har fokus på att hitta hemligheten bakom tricksen.

Hur som helst: ”Box” satsar på bred publikkontakt och Henrik Fexeus tar oavbrutet risken att engagera människor ur publiken vars vilja att samarbeta och följa instruktioner blir helt avgörande för att de mentala undren/trolleritricksen ska lyckas.

Ibland, just när vi tror att Fexeus misslyckats, gör han en kovändning och unnar sig den välutbildade beteende-domptörens och siffer-vidundrets rätt att dra det längsta strået. Utom när det gäller åttaåriga Jolin. Hon väljer rätt låda i enlighet med sin känslomässigt styrda barnhjärna och lämnar scenen 500 spänn rikare.

Eller också var detta bara ett välvilligt och publikfriande trick. Men vänta – hör jag nu inte en röst från långt borta som säger: ”Nej, det var äkta!”