Nyår innebär bokslut, och sådana är livsluft för genren lokalrevyer. Hos oss i Linköping har revymakandet anor sedan 1911. Ensemblen Linköpingsrevyn har burit traditionen de senaste fyra åren och vill med ”Tilltrasslat” bjuda oss på ”vingslag av historia i nöjets tjänst”.
Efter förra nyårets sammanhållna fars ”Fullt sprut” har Linköpingsrevyn i år gjort en nummerrevy på klassiskt manér: Lokala politiker får sig en känga, utvecklingen (snarare nedläggningen) av Folkets park en annan. Krogägare och stadsdelsgäng tar plats på scenen liksom kända allsångsledare. Och var det verkligen nödvändigt att stänga av Hamngatan i nio månader för att bygga en bussfil? frågar sig revygänget både en och två gånger under föreställningen.
När jag recenserade ”Fullt sprut” beklagade jag att musikerna i Bar Quartet satt inklämda i ett hörn på scenen. I år tar de plats i fonden och det är glädjande att både se och höra de rutinerade instrumentalisterna.
Numren levereras också i ett rappt tempo, inget att säga om det. Men kvaliteten på dem är i ärlighetens namn skiftande. Och ibland är den lokala kopplingen inte precis glasklar. Brasse Brännström som dog 2014 hyllas i ett finstämt nummer, men vad hade han egentligen med Linköping att göra?
Och bästa revymakare: Vi har just klivit över tröskeln till 2015. På Linköpings trottoarer sitter mindre bemedlade medmänniskor som sökt sig hit i hopp om en drägligare tillvaro. Att med den verkligheten runt knuten skapa en invandrad, svartmuskig bulgarisk revykaraktär och göra en parodi på hans problem med att lära sig svenska känns, om jag ska försöka vara diplomatisk, minst sagt underligt.
Mer genomtänkt är då sångnumret ”Konsumtionstrassel” där Dennis Östryd och Frida Linnell uppmanar oss att konsumera mera – kultur. Så gärna! Östryd är för övrigt de små nyansernas konstnär – från tonsäkerheten till gesterna och artikulationen – och jag längtar redan till nästa gång jag får höra honom sjunga.
”Tilltrasslat” spelas till och med 25/1. Läs mer på www.linkopingsrevyn.se