Recension: Maxat Moneybrother!
Moneybrother
Arbis Bar och Salonger
Lördag 15/12
Betyg: 5
En helt ny form, ett helt nytt uttryck. Efter sju album torde det vara svårt att återskapa sig själv, men Moneybrother, Anders Wedin, lyckas igen tillsammans med Magnus Stinnerborn och Jacob Felländer. Scenen är disig, i bakgrunden flyter konstnären Felländers verk fram. Han målar på dukar när han inte spelar. Ett inslag som förstärker känslan av att det här händer bara här och nu, bara för oss.
Att publiken sitter ned i lokalen gör inramningen värdig och respektfull. Inte en enda stol är ledig vilket bidrar till stämningen som infinner sig.
Från början, med låten ”Framtiden”, är det en annan version vi ser av Moneybrother. Han och texterna slår igenom. I sången, likaså i gitarrerna, fiolen och munspelet. Den svenska vemodiga, poesitraditionen finns här. Rakt igenom känns musiken mogen och avskalad. Det rockiga, kaxiga och hårda är bortslipat. Tydligt blir det i de nya låtarna som ”Stannar om du ber mig” och ”Förstår inte vad du såg” från senaste plattan som kom i år. Nu känns Wedin så skönt enkel, opretentiös, skojar och berättar scener ur sitt liv i de långa mellansnacken. Den gamla Moneybrother syns mer i äldre låtar som ”Dom vet ingenting om oss” och ”Anita.” Där leker han med rösten, han har verkligen många lägen i sig.
Den akustiska turnén avslutas i Norrköping, en stad som ligger Moneybrother varmt om hjärtat, allt sedan hans insats på Östgötateatern. Så klart vinner artister publikens hjärtan när platsen framhävs. Men det känns inte påklistrat när han säger det. Extra fint är det att hans mamma är på plats och han tillägnar henne låten ”Mamma”, något som ytterligare bidrar till den intima känslan.
Konserten vill inte ta slut, publiken får inte nog. Fyra låtar till, hela lokalen skälver under ”The pressure.” Där sträcker Wedin sig till maximum, spär ut hela sin själ över oss och blir märkbart berörd över publikens engagemang. Ett bättre turnéslut kunde nog inte Moneybrother ha önskat sig.