Egentligen behöver inte musiken kommenteras särskilt mycket. Rammstein kör sina enkla, tyska och stenhårda nummer. De kan knappast beskyllas för att förändra och variera sig för mycket. Vilket både är deras styrka och deras svaghet. Men ser man det som en svaghet så finns det ändå tillräckligt med effekter att titta på. Höjdpunkterna bland dem är ikväll röken under ”Keine Lust”, explosionerna under ”Wollt ihr das Bett in Flammen sehen?”, eldkastarna under ”Feuer Frei” och armborstduellen med mixertornet. Sedan finns det också de mer infantila inslagen, som de i ”Bück Dich” och ”Pussy”, vilka vi skulle klara oss gott utan.
Bandet borde dock kunna bli betydligt mer intressant. De visar helt klart att de klarar av att ta ut svängarna om de bara vågar åtminstone två gånger under kvällen. Den ödesmättade balladen ”Ohne Dich” är riktigt vacker, och den avskalade pianoversionen av ”Mein Herz brennt” är ljusår från det mesta annat de presterat. Om de kunde ta fler steg i den riktningen skulle Rammstein kunna bli ett band man tittade på, inte bara för att se vilka eldsfängda aktiviteter de ska ta sig för, utan även för deras musik.
Å andra sidan, tittar man på publiken som gemensamt hytter med näven i lycka under ”Du Hast”, är det måhända en larvig invändning - Rammstein är förmodligen bäst som de är.