16/6
Sextio sångare hade anmält sitt deltagande, tjugosju gick till semifinal och så till sist, igår kväll, stod de nio finalisterna på De Geerhallens podium, allesammans uppklädda till tänderna.
Det var sopranen Christina Nilsson som kammade hem förstapriset och därmed storkovan. Dessutom erhöll hon kvällens publikpris. Storslam alltså. Och visst var hon värd vartenda öre, hennes inledande aria ”Dich teure Halle” ur Wagners Lohengrin blev till en glitterbomb som bara hennes egen klänning kunde konkurrera med.
Nilsson är ingen duvunge, efter sina studier vid bland annat Vadstena Folkhögskola har hon hunnit med att sjunga både vid Akademien i samma stad samt vid Operan. Dessutom har hon erhållit stipendier i både Jenny Linds och Birgit Nilssons namn.
Detta var sjätte gången som Stenhammartävlingen gick av stapeln, även denna gång med rutinerade dirigenten Nader Abbassi. Jag har varit med vid samtliga finaler och måste tillstå att startfältet var det starkaste hitintills. Tävlingens renommé växer och därmed även förkunskaperna och talangerna hos de tävlande.
Andrapriset gick till den koreanske tenoren SeungJu Bagh och på den tredje pallen stod Annika Schlicht, en tysk mezzo. Förvånande var att svenska sopranen Åsa Jäger inte erhöll något omnämnande.
Naturligtvis är det operamusik som gäller en kväll som denna. Mycket franskt med tonsättare som Saint-Saëns, Massenet, Gounod och Bizet, men även stora paket av Wagner och småpresenter av Mozart. Italienarna Verdi och Puccini var självklara. Camilla Lundberg lotsade publiken genom intrigerna och musikhistorien. Kvickt och underhållande.