Pop
CCC
Zacharias Blad
Zacharias Blad
Epic/Sony Music
Till alla er som tyckte mer om Laakso än Markus egna soloprojekt. Till alla er som tyckte Håkan Hellström lät allra bäst i början av sin karriär och er som har svårt att väja för Kristian Anttilas raka texter och lockiga hår. Det har fötts en ny arvtagare. Allt sedan vi först fick höra från Zacharias Blad med "Jag är gay" har den askungeliknande sagan gäckat, den om hur han gick från att vara gatumusikant till musiker med skivkontrakt på Sony på bara ett år. Och allt på grund av att han på en fest spelade upp rätt låt för rätt kille. Han fick snabbt rotation på radio och blev hyllad som Stockholms svar på Håkan Hellström.
Visst är det frestande att då ta tillvara en sån komplimang, något som de senare låtarna på skivan skvallrar om med hummande röstfilter och tongångar som flörtar med viskonsten. Och visst är det okej att influeras av sina idoler, men bäst är de spår där Zacharias själv står som centralfigur. När han tar ställning till machoideal och när han naket sjunger ut om hur det är att bli lämnad av den man älskar. När Zacharias får låta som den debutant han är, där det är ärligt och slamrigt, energiskt och nyskapande.