San Franciscos Wooden Shjips har sitt svar på musikens gåta. Ingredienserna som förstärker intrycket är flera. Men de stora dragen har gröna, lila och gula färger. Och då snackar jag om dimma. Illusioner alltså. På flera sätt liknar bandet insomnade The Soundtrack of our Lives. Det finns ett driv där riffen har stor betydelse och ofta byggs allt upp till en stor smäll. Coolt. Mindre fränt är att det faktiskt är rätt svårt att höta vad texterna handlar om. Det mumlas och frustas. Som hos något syradoftande band från 1968. Budskapet är inte riktigt solklart. Ett minus i min värld. Men energi är det från början till slut.
Wooden Shjips: Back to land
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.