Om man tar två femtedelar Those dancing days och lägger till en del konstskola och strösslar med mode och performance, vad får man då? Ja, något pretentiöst och alltför genomtänkt skulle nog många säga. Och jag skulle ljuga om det inte blir lite väl mycket åt det hållet när Björks ande svävar alltför nära i de lugna och lite gnälliga momenten. Men i de stunder då tempot skruvas upp, volymen ökar och primalskriken ekar påminner Vulkano snarare om The Slits eller Sleater-Kinney i allt sitt rättmätiga ursinne. Och då njuter jag.
Vulkano: Live wild die free
Cissi Efraimsson och Lisa Pyk Wirström är Vulkano.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.