Oj! Det här är något så överraskande och originellt som ett debutalbum utan transportsträckor, där alla verk har en självklar plats. Originellt är det även i den bemärkelsen att denna Linköpingsdam, trots att hon sällar sig till singer/songwriter-facket som redan (över)befolkas av artister såsom Miss Li och Britta Persson, ändå har hittat en egen nisch med stråkar och sorgsna melodier.
Mellan de första två EP-singlarna skodde damen sig i sjumilastövlar och tog storartade kliv framåt i sin musikaliska utveckling. Denna gång handlar det mer om att finjustera istället för att radikalt transformera och hennes skeva sopranstämma närmar sig alltmer perfektion.
Till sin hjälp har hon producenten tillika pianisten Jens Back, som till vardags spelar med Lars Winnerbäck. Om fröken Windolf blir lika stor stadsklenod som visrocksräven tål att se men det vore i så fall välförtjänt.