Baksmällan vill aldrig riktigt ge med sig. Hjärtat är alltid lite för skamfilat, snedsprången för många, den där mörka flickan som liknar hjältinnan i en fransk film är lite för svår att släppa med blicken. Det slutar aldrig regna och det är alltid lite närmare till flaskan än till förnuftet.
Kanske Tindersticks alltid låter likadant. Kanske de var bäst i början. Men kanske deras nionde album faktiskt är lite bättre än de senaste, lite svängigare, lite nervigare.
De får gärna fortsätta så här, länge, länge.
Fredrik Kylberg