Första singeln ”Drömmen om Sverige” är tänkt att vara alternativ nationalsång ”fri från högerextrema undertoner och rasism” som Thomas säger. En välmenande tanke, men tyvärr en hopplöst dålig låt. Di Leva grundar med harvande akustiska gitarrer och fyller emellanåt på med stråkmattor, piano och enkla gitarrfills. Det blir lite väl enkelt, även om låtarna är okej blir inramningen ointressant. Dessutom låter det som om gitarren är inspelad på en gammal portastudio från 80-talet. Samtidigt går det inte att ta miste på Thomas Di Levas hängivenhet. Det finns en hel del svärta som man inte bara viftar bort.
Thomas Di Leva: Innan solen går upp
Foto: MARC FEMENIA / SCANPIX
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.