I den tårtbitsstora brittiska radhusträdgård där Massive Attack mötte Tracey Thorn och skapade klassikern "Protection" sitter nu The XX med sina deephouse-tolvor och dubstep-mixtapes och funderar på hur man klär på popmusik så lite som möjligt och ändå får den intressant. Men, som ni vet, det är själen och inte kläderna som gör popen.
Londontrion The XX gör minimalistisk popmusik full av just själ. Det är fullt av referensdetaljer från alla möjliga håll. Ändå är denna andra fullängdare så pass identitetsstark att det aldrig är frågan om plagiat eller stilövningar. The XX är sig själva genom att ta från andra och processa det genom tre synkroniserade hjärnor. Ut kommer melankoliska sånger om spruckna drömmar och varm kärlek, allt med en rastlös storstadspuls trummande bara nån millimeter under huden.