The Magnetic Fields: Love at the Bottom of the Sea

Stephin Merritts musik har aldrig kunnat klassas som lättlyssnad.

Foto:

MUSIK2012-03-07 15:33
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Istället kräver den att ens öron spetsas till sitt yttersta för att uppfatta alla finurliga historier som gömmer sig bakom den monotona barytonrösten. På bandets elfte album återvänder gänget till sina tidigare synthambitioner efter tre relativt akustiska skivor och precis som tidigare är texternas humor ett framträdande element. Detta märks främst på singelsläppet "Andrew in drag", om en kvinnokarl som faller handlöst och chanslöst för en dragartist, vilket är en förtjusande allmosa från musikhimlen till oss lyssnare. Resterande nummer kommer säkerligen att tilltala en redan övertygad publik men knappast frambringa några nya beundrare.

Jenny Cahier