Jag gillar The Hives. Även om vårt förhållande de senaste åtta åren har bestått av frustration och oändliga kompromisser. "The Black And White Album" som släpptes för fem långa år sedan visade att bandet hade en framtid trots att nästan all tidigare punk- och garagerock var som bortblåst från ljudbilden. "Lex Hives", däremot, är inte alls lika lekfull och sprudlande som föregångaren. Den framstår istället som rätt konstruerad, tungrodd och fantasilös. En del låtar, som "Without the money" och "My time is coming" är så trista att de borde inte ens ha fått vara med. "Lex Hives" ger oss ett The Hives av standardsnitt, vilket visserligen är en bra grundplåt, men det finns inte något extra någonstans som överraskar.
The Hives : Lex Hives
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.