Riff. Rock. Attityd. Glasgow-trion The Fratellis har allt det där. Och emellanåt hostar de fram sånger som släpper fram melodier som sitter som en smäck. Jag tycker framför allt att det är kul att bandet inte sitter fast i det man har gjort. Det finns liksom mer den här gången. Som om det fem år långa uppehållet har lagt till något nytt i bagaget. Jag uppskattar att man släpper fram flera olika decennier här. Från 1960-tal till nu. Allra mest trivs jag i Status Quo-liknande allsångsnumret "This is not the end of the world". En ironisk touch som går fram. Men jag mår också riktigt fint i en låt som "Halloween blues". Det är frustande. Som en homage till T.Rex.
The Frattellis: We need medicine
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.