Dra inga romantiserande slutsatser om albumtiteln: det The-Dream kallar förspel är att röka jazztobak med polarna. Sen vill han gå direkt på akten. Och beskriva den. Övertydligt. Som låtskrivare har han gett oss prepubertal mysförälskelse i Justin Biebers ”Baby” och stormande kärlek i Rihannas ”Umbrella”. Här har han varken melodierna, leveransen eller orden för att förmedla minsta lilla pirr. Ibland svänger det till litegrann, men det är bara för att tonerna triggat minnet av fornstora hits.
The-Dream: IV Play
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.