Under de första åren byggde Beach Boys sin surfrock på tre B-n: Bilar, Brudar och Brädor. Nu 50 år senare gäller snarare bokstaven M, som i Moget, Melodiöst och Melankoliskt.
Det har gått 19 år sen gruppen gav ut en skiva, det är rörande att de överlevande originalmedlemmarna har grävt ner stridsyxan och fått ihop det så här pass bra. Harmonierna sitter som gjutna och falsettsången är intakt. Det imponerar.
Låtarna är ojämna, men titelspåret får mig att le. Det visar att Brian Wilson fortfarande kan bara han vill. Men när de forna strandpojkarna sjunger att de vill ut och dansa hela natten lång tappar de i trovärdighet.
Bättre då i den finstämda svit på tre låtar som avslutar skivan. Där glimtar åter Wilsons genialitet till och man påminns om hur bra Beach Boys verkligen var i sin glans dagar.