Den håller sig till grunderna, instrumenten får klinga naturligt och låtarna traskar längs enkla stigar. På ett sätt är det ganska oantastligt. Samtidigt krävs något extra för att det ska bli riktigt intressant. Här finns några höjdpunkter. Snygga gitarrkompet i lågmälda "Nog", viskande refrängen i "Grön, grön, grön" och det täta malandet i "Dom feta åren är förbi". I övrigt är mycket ganska ordinärt i fotspåren efter Cornelis och andra svenska vissångare.
Sundström håller sig till grunderna
Stefan Sundströms musik är alltid robust och funktionell.
Foto: Fotograf Jeanette Andersson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.