De burriga pudelfrisyrerna vittnar om att Sons of Midnight gärna burit ett icke självupplevt 70-tal på kavajslaget. Men bandet från landet INXS och AC/DC för ärligt mest tankarna till ett lätt tillskitat Jonas Brothers. Utan tvivel pyr det rockdrömmar bakom tillputsade fasader, snygga hooks och taktfasta motorvägsrefränger. Men sångaren Conrad Sewells ljusa register är mer Darren Hayes än Michael Hutchence. Sons of Midnight känns snarare som en eftermiddagssoaré i popens värld än tolvslaget-rockers.
Sons of Midnight: Sons of Midnight
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.