Trots att Slashs riff ibland är rätt träiga och Myles Kennedys sångstil inte på bygger så mycket på känsla som på att skrika rakt ut låter jag mig ändå roas. Jag tror att Classic Rock-bacillen har intagit min kropp, gubbiga riff och tidlös rockmusik har blivit mitt dagliga bröd. Det är inte lika bra som vare sig Rival Sons eller Black Country Communion men det är inte långt efter. Antalet ballader kunde däremot med gott samvete ha halverats.
Slash: Apocalypse love
Jag förvånas över att jag finner "Apocalyptic love" mycket bättre än jag någonsin trodde möjligt.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.