Petter, ja, han ger blanka f-n i dem. Ställer sig bara i mickbåset och levererar ett pärlband av låtar som både skiner och skaver.
Den inåtvända blicken är som alltid skarp i mörkt gråa toner. Här är också omvärldsbeskrivningen rakbladsvass, som när medelklassdrömmar kläs av i ”Håll om mig”. Några delar snyggt förpackat rapskryt slinker med, som i tunga ”King” med Lilla Namo. Titelspåret är uppbygglig positivism som ges snygg symbolik av att gamle parhästen Eye’n’I gästar: nostalgi och framtid går att förena. ”Tills döden skiljer oss åt” är en gimmick som hittar rätt: texten bygger på titlar från gamla låtar, men låten funkar även utan den vetskapen.
Vincent Pontare, Salem Al-Fakir och Filthy ligger bakom musiken, och det visar sig vara en fin kombination: fylliga, noggrant utmejslade popmelodier blandas med direkta, översvängiga trumbeats till låtar som gjorda för arenor. Och så det kommer vi till slutklämmen, där recensenten nästan tar i så hen spricker: på nästa turné får Petter gärna skippa alla gamla hits och köra ”Början på allt” från A till Ö.