Det har mest varit utförsbacke när det handlat om Olle Ljungström de senaste tio åren. Skivorna, när de äntligen kom, var ojämna besvikelser. Hans hälsa svek. Och när han återförenade ett decimerat Reeperbahn för den tveksamma nostalgiturnén ”Forever young” 2010 lät det bitvis hemskt och det luktade snabba pengar lång väg.
In kom tv-programmet ”Så mycket bättre” och sparkade fart på en somnande karriär. Ljungström blev Olle med hela svenska folket. Plötsligt var förväntningarna där igen. Olle Ljungström tände till, tog med sig kompisar in i studion och kom ut med den här skivan. Musikaliskt låter det löst i kanterna som ett halvakustiskt ”Stones-jam” i Alingsås. Men så lägger Olle Ljungström till sin veka stämma och sina aviga ordvändningar och det lyfter till en popkvalitet dit många andra bara längtar efter att nå. När han så, helt frankt, stjäl versen till Pere Ubus gamla ”Waiting for Mary” lägger till en allsångsrefräng och kallar låten ”Vi låtsas att det regnar” då är det en Olle Ljungström i toppform.