Brittiske Naughty Boy skriver välorkestrerad, dramatisk pop med melodier som sväller ut och fyller varje skrymsle i rummet. Sen väljer han en röst som passar till. Ofta blir det kollegan Emeli Sandé eller en populär rappare. Det spelar mindre roll, på låtskrivaralbum som detta är rösten bara en röst, en del av arrangemanget. Om tre minuter är du utbytt, lämna inga bestående spår. Accepterar man förutsättningarna får man en fin provkarta över väldigt modern radiomusik.
Naughty Boy: Hotel Cabana
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.