Veckans övriga recensioner hittar du via länkarna till höger!
Först som inbjuden gäst till den stora bluesfestivalen på Beale Street, därefter i studion för att stöpa om låtar från Elvis Presleys tidiga repertoar.
Tre av musikerna, Steve Seldrige, gitarr, Dave Smith, bas och Steve Potts, trummis i Booker T & MG's, kompade Louise redan på plattan "From Linköping to Memphis", kanske var det en förutsättning för att det nu gick undan i studion. Tolv låtar på sju dagar, om jag fattat saken rätt.
Louise och musikerna gör det enda rätta när man nu tolkar en ikon som Elvis. De liksom återerövrar låtarna, litar på sina infall och Louises personlighet. Det är modigt gjort, jag gillar respektlösheten och kärleken till musiken, men projektet lyckas bara delvis.
Det börjar bra. Steve Seldrige trollar fram ett riktigt fett Stonesriff som bär upp inledande "Trying to get to you. Påföljande "A mess of blues" bjuder på ett tight litet sväng á la J .J. Cale. "Treat me like a fool" framkallar rena Twin Peaks-vibbarna och Louise sjunger den fantastiskt bra.
Allra bäst är "So glad you're mine", blues med storbandsfeeling. Också den är en vokal fullträff, jag kan tänka mig att pappa Gunnar glatt stampar takten däruppe i sin himmel. "Den här musiken är min nu", som Louise skriver i pressmeddelandet.
Som den uppmärksamme läsaren redan har förstått. Det är inte Elvis mest kända låtar som kläs i ny kostym och det är kanske lite synd. Särskilt som flera av låtarna förblir rätt anonyma eller värre ändå, ganska okänsligt framförda. Å andra sidan -- versionen av "King Creole" borde aldrig nått publiken.
Elvis 50-talslåtar gör sig troligen bäst live. Som teaser för showen med samma namn fungerar skivan fint. Men några extra dagar i studion hade inte varit fel.