Mikael Wiehe har själv utnämnt sig till "nederlagets besjungare". Han sjunger om fartyg som förliser, lindansare som störtar och fåglar som dör. Det sorgliga innehållet krockar med trotset som alltid finns i Wiehes röst och i det uppstår något spännande, som har attraherat publiken i närmare 50 år.
Musiken pendlar denna gång mellan balkanpop och new wavemangel. Men det mesta känns ändå igen. Thåström och Eva Dahlgren gästsjunger. Det låter bra överlag och det hedrar Wiehe att han inte sviker sina ideal. Avslutande "Himlen och lite till" är finstämd Dylanpop spelad med mjuka tassar. Skivans bästa låt.
Skivan kommer ut på dagen 40 år efter generalernas statskupp i Chile. Det är förstås ingen tillfällighet.